Jag sprang självklart tidigare. Kom på mig själv med att jag gör alla sysslor i stallet i exakt samma ordning som jag har gjort i fyra år. Även om jag tänkte att jag skulle fylla höpåsarna före jag blandade maten så lydde kroppen inte huvudet. En otroligt vanlig dag. Lyssnade på samma spellista och red exakt samma sväng som jag rider alla dagar i veckan. Except for one thing. Det lilla extra fanns där idag, och D dansade fram! Nosen ville aldrig hälsa på himlen. Stegen längdes till Woezers storlek. Energin satt på rätt plats och inte en enda kvist tänkte äta upp henne. Det är sånna här vanliga dagar man minns, och alltid kommer att minnas.