For the last time baby

UMEÅ! Borta bra men hemma bäst. Det är väl så man säger? O jag ser fasiken Göteborg som hemma! Närå. Lite skönt att vara här ändå. Lite. D var som en tickande bomb, som kunde explodera när som helst. Jag straffade henne med no galopp. Jag älskar att känna mig älskad av henne. Alltid mysig. Alltid snäll. Alltid ärlig. Hon är perfekt. Och min. Föralltid :)


Nu sitter jag här med fötterna på bordet. Tjuvkikar på TVn. Trean. Det är en skräckis. Jag vill släcka lamporna men då vågar jag ju inte se. Och det vill jag. Släcker jag dem får jag aldrig tillbaka just den här sitsen heller. Jag får dock ont i ögonen av att titta på TVn/datorn (Läs inte: datår) om det är ljust runt omkring. Hmm what to do? Tror jag slutar fundera på massa I-landsproblem och börjar fundera på min nagel istället. Ni vet när man känner att man bara vill bryta av den, men ändå spara den. Man vill göra det skönt just för stunden, men ångrar sig när det är gjort eftersom man samtidigt vill ha den lång. Gud vad jag svamlar. Godnatt på er!

Kommentarer
Postat av: fghfg

där hade mina ögon svullnat upp till basketbollar och ajg dött :(

2009-11-03 @ 16:23:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0