Gulblå

En sista. Passande med färgen våran sista. Jag får liksom inte ned pulsen. Och det ända jag gjorde igårkväll var soffan tung och rörde inte mer än en fena. Och ändå slår hjärtat i hundratrettio. Jag tror att det kallas ångest och jag undrar hur lång tid det här kommer att ta egentligen. Och igår natt hämtade jag upp några fulla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0